Att plugga med barn. Hur går det egentligen?

När jag pratade med Johannes och Hedvig så hade inte barnet kommit ännu. Martin däremot kan berätta av egen erfarenhet hur det är att plugga med små barn.

- Det går bra! Det kan dock vara svårt att plugga hemifrån även om min fru är hemma för det finns ALLTID något som man känner att man vill hjälpa till med när man väl är där. Därför brukar jag åka iväg och plugga någon annanstans.

När man har små barn finns det ju vissa tillfällen då man måste vara med. Hur hanterar du det om det skulle krocka med något obligatoriskt moment i skolan?

- KTH är väldigt tillmötesgående när det handlar om att lösa saker som har med barnen att göra. Det duger nästan alltid som ursäkt att man ska gå till barnavårdscentralen om man missar en workshop eller nått.

Hur löser det sig ekonomiskt när man studerar på heltid?

- Föräldrapenningen på grundnivå är tyvärr väldigt låg. Och den delen av föräldrapenningen som grundar sig på vad du tjänade när du jobbade fick jag tyvärr avslag på. Jag har dock överklagat avslaget då jag aldrig hade något uppehåll från mina studier. Jag hade bara uppehåll från csn vilket var det försäkringsbolaget grundade sitt avslag på. Jag räknar med att det löser sig. Sen jobbar ju min fru så hon får ju bra föräldrapenning.

Har du något tips till blivande student-föräldrar?

- Det kan nog vara schysst att inte planera tiden efter barnet kommer för mycket.Det är en så stor omställning att få barn att det inte riktigt går att planera.

Men varför bryr sig ingen om vad barnet känner? Tänk på BARNET! Nu tror jag helt ärligt inte att ett spädbarn reflekterar över att hens föräldrar studerar, men om barnet är lite äldre kanske det gör skillnad? Jag har därför pratat med det äldsta barnet jag känner, Simon Sundin, 22.

Simon växte upp på Lappkärrsberget med två studerande föräldrar. Faktum är att jag råkar bo i samma byggnad som Simon växte upp i. Lappis ligger Simon väldigt varmt om hjärtat vilket blir extra tydligt då han har en tatuering tillägnad studentområdet. Om ni undrar hur det är att vara barn och bo på lappis eller hur det är att växa upp med studerande föräldrar så läs vidare och följ med på Simons nostalgitripp.

Om jag ska uttrycka mig om det faktum att mina föräldrar studerade under tiden jag var ett barn kan jag bara säga att det har varit en positiv grej. Jag var ett så kallat studentbarn, mellan åldrarna 5-10. Farsan pluggade på KTH och morsan på SU. Jag bodde med mina föräldrar på Lappis. Vilket ställe att växa upp på asså! Det var inte negativt på något sätt! Jag tror nog att man blir mer inställsam till att studera själv men så är det kanske med alla akademikerbarn. Men en skillnad kan vara att jag ser väldigt stor potential i min egen studietid. Jag har själv inga barn och tycker att det är en stor frihet om jag ska vara ärlig. Jag känner att jag vill utnyttja det faktumet. Den enda skillnaden mellan mig och andra barn var kanske att man hade lite mindre pengar än de andra skolan, men på den tiden fanns det en massa andra barn med studerande föräldrar på lappis så jag umgicks mycket med dem. en roligare skala karaktärer som jag hade fantastiskt kul med. Sen vet jag också att jag reflekterade och var stolt över att mina föräldrar var så mycket yngre än de andra föräldrarna i skolan. Det var coolt. De var lite mer in the game än det andra föräldrarna. Sen spenderade jag mycket tid med mina mor -och farföräldrar vilket gjort att vi är väldigt nära varandra idag. Väldigt positivt. Man får inte några nackdelar i livet som ett studentbarn kan jag iallafall säga! Sen kanske man kunde känna att det var lite orättvist att inte ha likadana prylar som klasskamraterna. Men jag hade ändå ett Nintendo SP så jag överlevde. Jag jobbade mycket åt min morfar för att kunna köpa mina egna prylar på sommaren, det var en lärorik upplevelse. Men så har väl de flesta det.