Utbyte i kris

Danmark

Jussi Kangas och Platon Woxler, år 4 på medieteknik, utbyte på Danmarks Tekniske Universitet strax utanför Köpenhamn.

De är knappt så att vi minns hur det var att faktiskt gå på en föreläsning eller äta i skolans matsal. Just nu har vi haft distansstudier i två veckor, men det känns som fyra. Dagarna ser ofta likadana ut och flyter ihop till ett. Dagens höjdpunkt är den rutinmässiga “gubbpromenaden” runt kvarteret för att hålla oss i trim. Det svåraste med distansstudier är att man alltid sitter hemma vilket gör att motivationen tryter lättare och vi blir mer odisciplinerade. Men upplägget med distansföreläsningar har annars fungerat bra.

Danmark är ett av de länder som drabbats svagast av covid-19 hittills men som varit riktigt snabba med hårda åtgärder. De var bland de första att stänga alla skolor och gränser. Snabbt efter det stängdes även alla pubar, cafeer, museum och andra kulturevenemang. Förutom lagar på nationell nivå har även vår hyresvärd valt att ta i med hårdhandskarna. På bostadsområdet får vi inte längre umgås i grupper som är större än fem personer och det är absolut förbjudet att ha fester. Om vi bryter mot någon regel så riskerar vi att bli omedelbart vräkta. Som grädden på moset har de dessutom uppmanat oss att tjalla på varandra om vi ser någon bryta mot reglerna.

Våran upplevelse av denna potentiella samhällskollaps skiljer sig från andra utbytesstudenter för att vi är så pass nära Sverige. Vi har aldrig varit oroliga över om vi kan komma hem igen. I värsta falla om Öresundsbron skulle stänga ner kan vi alltid bygga en flotte för att ro hem till Sverige från Helsingör.

Dock har vi sett stressen på nära håll, flera av våra kompisar har behövt åka hem under dessa veckor vilket varit tråkigt. Som tur är finns det fortfarande gott om öl på Netto.

Portugal

Linda Cnattingius, år 4 på medieteknik, utbyte på Instituto Superior Técnico i Lissabon.

I denna stund befinner jag mig i Lissabon. Även min skola har nu varit stängd i över 2 veckor och all undervisning sker online. För lite mer än en vecka sedan utlöste även Portugal nationellt nödläge vilket förde med sig en hel del restriktioner. Alla affärer förutom mataffärer, apotek eller liknande är stängda och man får endast gå ut för ärenden, jobb eller motion.

Mitt universitet agerade väldigt snabbt. Portugal hade knappt några fall då och ingen kunde ens föreställa sig det som sedan blev. När vi först fick höra att skolan skulle stängas så tror jag många av studenterna uppfattade det som ett extra långt påsklov. Första ”lediga” dagen spenderade nämligen många på stranden. Det var först dagen därpå som man insåg allvaret. Mataffärerna tömdes, affärerna stängdes och den ena efter den andra av de vänner jag lärt känna åkte hem. Även flera av mina rumskompisars föräldrar tvingade dem att åka hem och på mindre än en vecka gick jag från att ha sex rumskompisar till två. Vid den här tidpunkten var jag fortfarande motiverad till att stanna. “Det kommer nog bli bättre om några veckor” tänkte jag och KTH (och Sverige för den delen) verkade inte särskilt oroliga över att få hem sina studenter(eller medborgare) heller.

Jag försökte göra det bästa av situationen tillsammans med mina rumskompisar. Vi gick ofta på promenader, såg solnedgångar vid olika utsiktspunkter och lagade middagar tillsammans. Allt fungerade helt okej tills min hyresvärd tyckte att det var en bra idé att låta nya människor flytta in i de tomma rummen - mitt under pandemin. När man sedan försökte resonera om att det beslutet kunde vara en hälsofara för oss nuvarande hyresgäster fick man ett nedlåtande svar tillbaka. Kombinationen av pandemin, restriktionerna och knaset med hyresvärden fick mig att ta beslutet att köpa en biljett hem. Det kändes nästan lika bra, speciellt då det inte kommer påverka mina studier då jag kommer kunna fortsätta på distans. Men det ju är såklart väldigt tråkigt att avsluta sina utbytesstudier i förtid.

*två veckor senare*

Jag befinner mig nu i Stockholm. Flyget jag köpte via SAS blev inställt och ombokat till den 15:e april. Men jag kände ändå att jag ville åka hem innan fler problem eller restriktioner uppstod. Köpte därför en biljett med British Airways, med mellanlandning i London och lyckades ta mig till Stockholm. Vid landning meddelar SAS att även flyget den 15:e april blivit inställt och att SAS slutat köra utrikesflyg.

Carl Järmyr Eriksson, år 4 på farkostteknik, utbyte på Instituto Superior Técnico i Lissabon. Hade iallafall tur med vädret.

USA

Anton Thorell, år 3 på farkostteknik, utbyte på The University of Texas at Austin.

Har i skrivande stund lämnat landet i väst och The Lone Star State. Den första stora smockan “The Rona” gav oss var när den världsberömda musik-, film- och techfestivalen South by Southwest i Austin blev inställd. Det känns som en evighet sedan. För att ha något att göra på spring break styrdes istället kosan till Kalifornien för egen del. San Francisco, nu lever vi om, tänkte jag. Men San Fran var ju ett av de värst drabbade områdena i USA då. Här gick myndigheternas rekommendationer på några dagar från att hålla avstånd till andra människor till tvingad nedstängning av i princip alla verksamheter. Att leva om fick lov att ske i hemmets lugna vrå.

Vid denna tidpunkt började också folk resa hem. Utbytesstudenter till sina hemländer, amerikanska studenter till sina familjer. De flesta av de jag umgicks med lämnade delstaten, undervisningen skulle ske endast online, klubbar och barer stängdes ned, rykten om lockdown även i Austin började gå – var det verkligen värt att stanna? Ett beslut tas när svenska myndigheter eller KTH ger en rekommendation eller påbud, tänkte jag. Men något sådant besked uteblev, och ambivalensen ökade. Medan tyska, norska och danska utbytesstudenter blev hemkallade med hast, menade KTH att det eventuellt kan bli svårare att hitta billiga flygresor i framtiden, men kunde inte garantera något – som enda “råd”. Tack.

När borgmästaren i Austin till slut gick ut med att lockdown inte är uteslutet, togs beslutet från min sida – jag åker hem.

Undervisningen från UT kommer fortsätta online vilket känns bra, men det är ledsamt att behöva lämna sina utbytesstudier i förtid, när man byggt upp en förväntan på resan under ett helt år sedan ansökan. Och jag hade så mycket kvar att göra! Men jag är ändå tacksam för tiden i Austin jag fick och de människor jag hann träffa. Efter att inom en period av två veckor ha delat flyg med personer från både San Francisco och New York, pågår nu karantänande för fullt. En kritik, som jag tror många utbytesstudenter kan delta i, är att varken KTH eller THS gett någon vägledning kring våra studier eller att resa hem, till oss utbytesstudenter. Det blir uppenbart att det inte är normalt, när man ser hur andra studenter behandlas av sina hemuniversitet.