Vilka har rätt till högre studier?

Artikeln är i huvudsak baserad på resultaten av en studentundersökning om Funka som gjordes i våras, samt individuella intervjuer med studenter.

Tänk dig för ett ögonblick: Du studerar på KTH, och du har en funktionsnedsättning. Du har förlängd skrivtid för dina koncentrationssvårigheter, men inser fort att flera timmars salstentamen gör alldeles för ont, så du skriver och ber om att få dela upp dina examinationer i kortare pass som din kropp klarar av. Du behöver ett nytt läkarintyg för nya stöd men vårdköerna är långa, så det tar några månader innan du kan få ett besked. När du väl har fått det, är det endast en rekommendation–egentligen är det bara din examinator som bestämmer. Du ser att din examinator skrivit “Inga Funka-stöd godkänns” på kursens Canvas-sida. Du frågar försiktigt om du kan få ett undantag, då du får ont i lederna av att sitta och skriva för länge. Han svarar att om du inte ens klarar av att skriva en tenta, så kommer du absolut inte klara av att bli ingenjör. Du orkar inte argumentera. Vad får egentligen en lärare säga innan han får sparken? På vägen ut från salen får du en notis i mobilen. KTH sänker stödet för förlängd skrivtid.

Våren 2025 beslutade KTH om att sänka den förlängda skrivtiden för majoriteten av studenter med Funka-stöd. Detta under en tid då det redan fanns en stor irritation mot Funka och KTH i stort, efter mycket oklarheter och dåliga erfarenheter kring andra stöd, efter att möjligheten att skriva tentamen enskilt verkar ha försvunnit, och efter att det tidigare anteckningsstödet–som var långt från perfekt, men ändå uppskattades av många–tagits bort till förmån för en inspelningspenna som inte kunde tolka matematik. På ett tekniskt universitet.

I flera år har studenter larmat om Funka och de problem som finns med kompensatoriska stöd på KTH. Många försök har gjorts att sätta plåster på problemen, men det arbete som görs kommer aldrig åt det största problemet: på ena sidan har vi en särskild avdelning som ska hjälpa studenter med funktionsnedsättningar, men som helt saknar makt att faktiskt verkställa många av de stöd som dessa studenter kan behöva. På andra sidan har vi examinatorer, som egentligen är anställda för att forska, undervisa och ge betyg i sina egna ämnen, och som i regel inte har någon särskild kompetens gällande funktionsnedsättningar. Under det nuvarande systemet måste de inför varje examination ta beslut de inte förstår gällande stöd för funktionsnedsättningar de inte kan beskriva symptomen på. Det finns självklart examinatorer som tar detta ansvar på allvar och gör ett väldigt bra jobb med det, men det finns också många som inte gör det, och det finns inga krav på att de ska tillgodose sig den kunskap som egentligen hade behövts för uppdraget. Vissa vägrar kategoriskt att tillgodose något stöd som riskerar att ge merarbete–”jag har redan för mycket att göra” är bland de vanligaste skälen studenter får till nekade stöd. Andra studenter vittnar om att deras behov ifrågasatts högt framför resten av klassen, utan hänsyn till studentens integritet.

Har du tur, och får en examinator som är villig att tillgodose dina stöd, riskerar du att stöta på nästa hinder: tentamensvakterna. De har, i likhet med examinatorn, inte någon särskild kompetens gällande funktionsnedsättningar, och en av deras viktigaste uppgifter är att upptäcka fusk, vilket gör att många av dem genast ifrågasätter alla behov de inte är vana vid. Ska du ha pauser under din tentamen? Det låter misstänkt. Har du varit på toaletten i sju minuter? Fuskar du där inne?

Vi har valt att intervjua två studenter med kompensatoriska stöd, som har ganska olika stödbehov och därmed väldigt skilda erfarenheter av hur stödet har fungerat. Dessa intervjuer pekar på samma trend som vi såg från den större enkätundersökningen i våras: förlängd skrivtid, som är det mest standardiserade stödet och som sker automatiskt i systemet, fungerar generellt bra. De stöd som inte är standardiserade på samma sätt, där studenten istället behöver prata med examinatorn inför varje kursomgång, fungerar betydligt sämre, och detta leder till mycket osäkerhet, ökad stress och situationer där dessa studenter inte får det stöd de faktiskt behöver.

I KTHs Riktlinje för stödinsatser vid examination av studenter med funktionsnedsättning står att:

“Den som har en dokumenterad varaktig funktionsnedsättning ska så långt som möjligt kunna studera på universitet eller högskola på samma villkor som andra studenter. Bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning är diskriminering och definieras i diskrimineringslagen. Ekonomiska och resursmässiga aspekter är i normalfallet inte ett skäl till att neka en student med varaktig funktionsnedsättning anpassning av examinationssituationen.”

KTH är alltså ett lärosäte med tydliga riktlinjer som beskriver studenters rätt till kompensatoriska stöd. Vi har klara och ambitiöst formulerade mål för att driva jämlikhetsarbetet framåt, och en ökad diversifiering i både rekryteringen och det aktiva deltagandet har varit ett viktigt strategiskt område under de senaste åren. Samtidigt har vi stora problem med kulturen bland våra lärare och studenter, särskilt i hur vi ser på studenter med funktionsnedsättningar och deras rätt till utbildning. Det finns stora systematiska fel, som ger våra examinatorer rätten att helt och hållet strunta i vad riktlinjerna säger och göra precis som de själva vill ändå. Ovanpå det har vi även börjat skära ner på de stöd som finns.

Bra regelverk är en viktig grund, men vem ansvarar sedan för att dessa riktlinjer följs? Vem följer upp vad som faktiskt sker? Vilket ansvar har KTH när dess anställda regelbundet bryter mot lagen?

Intervju 1

Vill du dela med dig av vilka stöd du har eller har behov av?

–Förlängd skrivtid, förlängd inlämningstid, att få ta korta pauser under tentan även första timmen, att använda dator på tenta, och att få inlästa kursböcker. Jag har även behov av en person som kan läsa upp mattetentor åt mig då datorprogrammen inte kan läsa upp matematik. Jag har svårt att vara fysiskt på föreläsningar så har därför behov av inspelade föreläsningar, och hade även anteckningsstöd när det fanns.

Hur upplever du KTHs processer för att få stöd?

–Min erfarenhet är att väldigt liknande kurser ger olika tillgång till stöd helt beroende på vilken lärare man får. Jag har till och med gått om exakt samma kurs, men som hade fått en ny examinator, och fick betydligt bättre stöd och anpassningar den andra kursomgången.

Hur upplever du att dina stöd fungerar för dig i praktiken?

–Det är olika, förlängd skrivtid brukar fungera men andra stöd varierar mycket mellan olika kurser, det finns många lärare som inte vill tillgodose andra stöd. Jag hinner ofta inte få inläst kurslitteratur för att lärare inte svarar på mail innan kursstart och då är det redan för sent. Ofta hinner jag inte ens få kurslitteratur innan provdagen.

Upplever du att anställda på KTH har förståelse för dina stödbehov?

–Jag har haft några goda erfarenheter av lärare som har varit förstående och suttit kvar och pratat med mig om mina behov för att säkerställa att jag har det stöd jag behöver på tentan. Jag upplever dock att en majoritet av lärare saknar kunskap om stöd och funktionsnedsättningar, och mina stödbehov är någonting jag måste ta upp och diskutera med varje lärare. Jag har också upplevt att lärare ifrågasätter mina stödbehov och jag har varit med om att lärare anklagar mig för att låtsas ha en funktionsnedsättning, eller lärare som säger att jag inte kan bli ingenjör om jag behöver stöd.

–Jag har också haft dåliga erfarenheter med vissa tentavakter som säger nedvärderande saker om mina stöd eller har dålig förståelse för mina behov. Jag har anmält några incidenter direkt till Funka och fick svaret att de skulle kolla på det, men jag fick aldrig någon återkoppling.

Har du några särskilda erfarenheter du vill dela med dig av?

–Det är skönt att vissa av tentavakterna i Funka-salen brukar vara samma personer, det är en trygghet att veta att vissa av dem har erfarenhet och vet hur stöden ska funka. Samtidigt finns det vissa tentavakter som har varit samma flera gånger, och trots att vi har löst mina datorstöd flera gånger så blir det ändå problem varje gång. När det är andra studenter som också behöver använda dator så ber tentavakterna mig om hjälp för att jag vet hur det funkar, så då får jag ta av min provtid för att hjälpa dem.

–Jag har också en erfarenhet från ett möte med Funka, där jag hade en stödperson som bara pratar engelska som följde med mig. På första mötet var det inte ett problem, men vi behövde boka in ett till. Jag sade redan då att han skulle följa med igen, men när vi kom till nästa möte kunde de helt plötsligt inte prata engelska under mötet trots att det var samma personer. Jag upplevde det som ett sätt att hindra honom från att hjälpa mig och stå upp för mina behov.

Hur tycker du att det fungerar att studera på KTH med en funktionsnedsättning?

Jag har inte så svårt för ämnena i sig, men på grund av allt runtomkring med diskussioner om stöd inför varje kurs och mycket osäkerhet och otrevligt bemötande så har jag blivit så stressad att jag har behövt gå ner i studietakt, och stressen har även gjort att jag blev sjukskriven ett tag och blev inlagd på sjukhus. Jag tror att om jag hade kunnat få det stöd jag behöver utan problem så hade jag kunnat läsa i helfart och blivit klar på fem år som alla andra. Särskilt om jag hade kunnat få inläst kurslitteratur i tid.

Intervju 2

Vill du dela med dig av vilka stöd du har eller har behov av?

–Det enda jag använder är förlängd skrivtid. Jag har även fått rekommenderat stöd för att få skriva på dator samt förlängd inlämningstid, men jag har inte använt dessa.

Hur upplever du KTHs processer för att få stöd?

–Det har gått väldigt smidigt, jag ansökte om stöd i förväg så det var på plats innan jag började på KTH. Jag har inte upplevt några hinder för att få förlängd skrivtid, som var det jag sökte för.

Hur upplever du att dina stöd fungerar för dig i praktiken?

–Det fungerar bra, men det varierar mycket hur stort behovet är mellan olika tentor. Vissa tentor har jag inte behövt den alls, men andra tentor har jag behövt använda hela den förlängda skrivtiden.

Upplever du att anställda på KTH har förståelse för dina stödbehov?

–Det är ingenting jag har funderat på, jag har inte heller haft så mycket kontakt med anställda om mina stöd eftersom mitt stöd sker automatiskt i systemet.

Har du några särskilda erfarenheter du vill dela med dig av?

–Jag tycker att det är synd att jag har fått sänkt förlängd skrivtid med de nya reglerna, eftersom jag har använt mig av hela skrivtiden på en del tentor. Jag kommer nog att kunna klara mig ändå, men det blir såklart mer stressigt och leder till mer osäkerhet.

Hur tycker du att det fungerar att studera på KTH med en funktionsnedsättning?

–Jag tycker att det går bra för mig, jag gillar att ha tillgång till resursrummet och kunna sitta där. Jag tycker att det är jobbigt med stora hörsalar men jag vet inte om det beror på min funktionsnedsättning, det kan vara svårt att avgöra. En fördel med KTH gentemot gymnasiet är att det är mer standardiserat och formellt på KTH, att den förlängda skrivtiden sker automatiskt så att föreläsare inte behöver vara involverade direkt. På gymnasiet var stöden mycket friare men då behövde jag prata individuellt med varje lärare, och det kan kännas obekvämt att gå fram och prata med lärare om sådant. Det är också ett skäl till att jag inte har bett om de andra stöden jag hade kunnat få rätt till, att de verkar krångligare att fixa.