Varför tar vi studenter egentligen tjack?

Under en extra jobbig tentaperiod vänder sig Alex till sin syster Mallory som tydligen kan fixa fram “bantningspiller” vilka ska kunna hjälpa honom att ta sig igenom den tuffa perioden. Vad jag inte förstod vid 13 års ålder är att det pillret i själva verket består av samma aktiva substans som min socialarbetande pappas klient “Johnny med tungan” missbrukat hela sitt vuxna liv. Den enda skillnaden är att tjacket Alex stoppade i sig med största sannolikhet hade en högre renhetsgrad än det som Johnny brukar få tag på i knarkrondellen utanför folkets park i Malmö.

Ovan nämnda sitcom- avsnitt indikerar på att användandet av prestationshöjande substanser för att hjälpa en i studierna inte är ett nytt fenomen. Faktum är att Time magazine publicerade en artikel på ämnet redan 1937 under rubriken “pep-pill poisoning”. På den tiden rörde det sig om det luftvägsvidgande läkemedlet Benzedrine som hade börjat nyttjas av universitetsstudenter runt om i landet. Benzedrine var inget annat än ren amfetamin, precis som Alex bantningspiller. Läkemedlet är numera mest känt för att man gav det till soldater under framförallt andra världskriget och vietnamkriget för att förbättra deras uthållighet och fokus ute på slagfältet.

Vad är då dagens studenters drug of choice? Svaret är att det mer eller mindre är samma som det alltid varit; tjack. Eller i mer medicinska termer: Amfetaminderivat i form av receptbelagd ADHD-medicin. I USA där ADHD-medicin förekommer bland studenter i större utsträckning heter det Adderall medans det i Sverige rör sig om framförallt ritalin och concerta. Adderall består av fyra olika amfetaminsalter, concerta och ritalin har Metylfenidat som aktiv substans vilket innebär att dessa i praktiken inte är amfetaminderivat. Men på grund av att effekten mer eller mindre är densamma (har jag hört), och för att det är lättare för mig som skribent, väljer jag att sporadiskt kalla alla dessa läkemedel för plugg-tjack.

Så! Till den stora, avgörande frågan som alla vi genvägskåta studenter ivrigt väntat på: presterar man bättre av plugg-tjack? Det förenklade svaret är; nej. Inte bättre, men längre. I flertalet amerikanska studier har man genomfört diverse etablerade kognitionstest och inget tyder på att det finns statistiskt belägg för att studenter  (som inte erhållit en ADHD diagnos) blir smartare av plugg-tjack. Den egna upplevelsen av att man presterar bättre ökar däremot lavinartat. Hur kan det då komma sig att så många studenter  påstår att deras betyg förbättrats efter att de börjat knapra piller? Om dina betyg förbättrats efter att du regelbundet börjat poppa tjo så är det förmodligen p.g.a. en av tre anledningar; Slumpen, du har ADHD eller ADD men har inte diagnoserats ännu, eller för att du helt enkelt inte hade suttit i bibblan tio timmar på raken om det inte vore för att du gick på en centralstimulant som gjorde att pluggandet blev nästan lika lockande som att scrolla igenom din skräddarsydda redditfeed.

Att dessa läkemedel gör att det är lättare att hålla fokus under en längre tid råder det inget tvivel om. Det är just det som de är till för. Det är också värt att belysa den positiva effekten som ADHD-medicin har för alla med diagnosen, många som tack vare den hjälp som finns kan gå på universitetsutbildningar som de fått höra som barnsben att de inte var lämpade för. För dessa studenter handlar det inte om en genväg, det handlar om att jämna ut spelplanen, att göra det rättvist.

Jag väljer att inte heller döma de som använder plugg- tjack som prestationshöjare (vissa hade på goda grunder kunnat kalla det hyckleri). Jag skulle däremot vilja veta vad som är den bakomliggande orsaken till det. Om det är för att överhuvudtaget klara av skolan borde du kanske överväga att gå en utredning så att du kan få medicinerna i rätt dos och på laglig väg. Om det däremot är för att du går indek och måste klara av att plugga 12 timmar om dagen för att överhuvudtaget ha en chans att landa ett Mckinsey- gig kanske du borde fundera över om det går genom gammal hederlig studieteknik och en god natts sömn. Med en arbetsvecka på över 70 timmar lär det nämligen inte bli lätt när det sen är dags att trappa ner på knapprandet.