Bransch
English
OL Gräver
Underhållning
Aktuellt
Podcasts

Vänskapskorruption ett sunt hjälpmedel eller ett långsamt gift

Nils Merkel - Authorosqledaren@ths.kth.se

Vendela Hamberg - Illustratorosqledaren@ths.kth.se

Är vänskapskorruption ett nödvändigt och nyttigt tillskott för en organisation eller ett gift som känns skönt och rätt i början men som sedan kan sluta med stora problem? Ett illustrativt exempel återfinns i Svenska Akademien oansvariga hantering av Jean Claude Arnault. En hantering som fick ett av landets anrikaste kulturinstitutioner på fall.

I det tidigare numret av OL så hade tidningen en annons om att redaktionen var intresserad av att undersöka och diskutera vänskapskorruption i sektionslivet. Utgör nepotism en förutsättning för att skolans sektioner ska kunna verka och få nya medlemma?Något som krävs för att sektioners stolta arv ska kunna leva vidare. Dessvärre var responsen på annonsen obefintlig. Om jag skulle vara en paranoid foliehatt skulle jag vara klar med artikeln och avsluta med, Japp, det finns massor av vänskapskorruption, fattar ni inte, det är därför ingen svarar när OL frågar ?!? Är vi realistiska så är det snarare så att THS:s medlemmar inte läser sin tidning speciellt noga.

När jag hör mig för i bekantskapskretsen om någon upplevt vänskapskorruption är alla villiga att hjälpa till, likväl har ingen någon direkt anekdot att dela med sig av.  Däremot lyfter många att det i antagningsprocedurer inom sektionslivet är  viktigt att det blir bra fungerande grupper. Det är då ofta är smidigt och säkert att rekommendera bekanta personer som man vet kan bidra och göra ett bra jobb. Det verkar som att vänskapskorruption absolut finns på skolan men folk har lite överseende med det för att vissa moment i sektionslivet blir enklare att genomföra. Det verkar som att det inte hänt några tillräckligt allvarliga händelser för någon ska minnas dem.

För att bryta mönstret så vill jag själv dela med mig av en anekdot. Jag upplevde just den här typen av vänskapskorruption som många menar är smidig i min rekrytering till OL. Jag själv var en aktiv part. Tidningens textredaktör gick i min klass och han har vid flera tillfällen skålat i min soffa. Jag frågade honom efter en föreläsning om tidningen behövde en skribent. Han sa att jag kunde vara med och sedan var jag med i tidningen. Jag behövde inte gå igenom den obligatoriska rekryteringsprocessen. Det fanns personer som sökte till tidningen men som inte kom med. Tog jag deras plats? Hade de haft ett större driv än mig och skulle de gjort en bättre jobb än vad jag har gjort på tidningen? Svaret på den frågan får vi aldrig veta. När tidningen startade och vi skulle göra vårt andra nummer var det enkelt att kommunicera och arbeta med min textredaktör. Samarbetet fungerade bra och vi var nöjda med artikeln jag skrev. Det var ett resultat av att vi kände varandra sedan innan. Det fanns en fördel med att jag gick med i tidningen. Mitt dåliga samvete rentvår mig inte från min egoistiska handling. Det kan ha varit så att jag tog någons plats. Skulle jag träffa den personen idag skulle jag inte kunna säga, “jag tog din plats för att jag förtjänade den”.

Nepotismen har nog sin plats på skolan, vi med den är i någon mån en förutsättning för det studentliv vi lever. Sektionsföreningars sammanhang är ofta en av de viktigaste orsakerna till ideellt engagemang. Engagemang som många studenter får åtnjuta i form av billiga pubar, spex och roliga events. Sektionernas verksamhet gynnar oss alla. Ingen vill jobba gratis med att servera billig öl till fulla studenter om det inte vore så att de som serverar själva hade svinkul tillsammans helgen innan. Den med mest erfarenhet av sektionsliv i min bekantskapskrets försäkrar mig detta: “...vilken uppgift/roll som man är villig att åta sig är inte lika viktig som vilka man kommer att göra det med”. Ändå tycker jag att vi ska problematisera den nyttiga vänskapskorruptionen, för vilka utesluter vi från ett sammanhang när vi applicerar den? När en förening låter en bekant gå före utesluts kanske den nyinflyttade studenten till Stockholm eller den blyga studenten som först i tjugoårsåldern har vågat ta sina första steg mot att skaffa nya vänner. Och vad säger då inte att samma vänskapsstrukturer som finns i sektionslivet flyttar med in i näringslivet? Då kanske vi kommer utesluta samma människor igen i ett senare skede i livet.


Publicerad: 2020-04-27

Twitter logo

Ansvarig utgivare: Simon Sundin
© 2008 - 2020 Osqledaren.