Spexvecka på KTH


Förutom att majföreställningarna av ”Shangri-La” är din sista chans att se kårspexet detta läsår, så spelas dessutom iSpexet, Fysikalen och Jubelspexet i dagarna.

Det bästa i årets kårspex Shangri-La är några utvalda omstarter och så är det väl ofta, men denna gång bjöds det på en del oväntade inslag så som några välrepade dansnummer. På spexets premiär (och antagligen alla andra föreställningar också) fick acapellan så många omstarter att båda händernas alla fingrar inte räckte till för att räkna dem alla. Jag är inte alls förtjust i acapella och hade tröttnat redan efter första omstarten och blev i det närmaste sur när de bara fortsatte och fortsatte. Jag kan i ärlighetens namn inte ens minnas när den sjöngs, vad den handlade om, hurdan den omgärdande situationen var, vem som sjöng – för mig var den meningslös. Efter att ha klagat på detta har jag fått förstå att det finns många acapellaälskare där ute som ser acapellan som spexets höjdpunkt – ni kanske kommer bli nöjda med årets prestation, vad vet jag.

Den för mig irriterande acapellaupplevelsen vägdes däremot upp av allt skratt som fick mig att gråta och ond käk- och magvärk. De roliga omstarterna och skådespelarnas fina överslätningar för sina små misstag var värda hela föreställningsbesöket. Det är beundransvärt att kunna vända ett snedsteg till något publiken direkt uppskattar och helst inte skulle vilja låta utelämna från föreställningen. Det är ren talang och är sådant man vill betala för.

Jag upplever ofta själva handlingen i spexen som något irrelevant – det är replikformuleringarna, kostymerna, de underfundiga situationerna som gör spexet till det fenomen man har kommit att älska genom tiderna, inte den historiska framställningen som sådan. Är man ute efter att bli intellektuellt stimulerad och bredda sin allmänna bildning får man göra något annat, kårspexet ska man se för att ha kul och det har man. Skådespelarna har slipat länge på sina framträdanden och är jätteduktiga och roliga. Man imponeras lätt när man stundvis påminns om att det är ju faktiskt KTH-studenter och inte utbildade musikalartister som står på scen. Shangri-La kan vända en tråkig dag till den bästa på länge eller vara det perfekta sättet att uppleva den studentikosa kulturen på avstånd. Se den om du har tid och pengar, biljetten kostar 170 kronor om du är student.


  • Mats

    Är det inte så att biljetten kostar 120 pix för studenter och 170 för övriga?

  • Mats

    Sen borde kanske en person som kan bedöma alla aspekterna snarare stå för recensionen? Handlingen och a capellan är inte helt oviktiga delar av föreställningen.

  • Gustaf

    Du gör en stor grej av att spex inte har någon handling att bry sig om.
    Det må vara sant med ganska många spex men årets kårspex är ju fyllt v handling. Det är nästan inte ett spex, snarare ett drama med spexinslag.

    Dessutom känns det som att du försöker vara elak bara för sakens skull.
    En lite mer objektiv recension nästa gång kanske?

  • Marina

    Det är tråkigt att du upplever recensionen som elak, jag hade inte för avsikt att låta tonen vara sådan – jag tyckte om årets kårspex och det har jag skrivit. Däremot är jag ärlig vad gäller acapellan och en recension är (tyvärr?) en subjektiv form av rapportering, den kan inte göras objektiv. Alla ni som har arbetat med spexet har gjort ett enormt och välgjort jobb.

    Jag vill nu än en gång understryka att kårspexet Shangri-La var bra och sevärt. Recensionen är säger också det.

  • Gustaf

    Jag uttryckte mig dumt också. Strunta i det.