Förutom att majföreställningarna av ”Shangri-La” är din sista chans att se kårspexet detta läsår, så spelas dessutom iSpexet, Fysikalen och Jubelspexet i dagarna.
Det bästa i årets kårspex Shangri-La är några utvalda omstarter och så är det väl ofta, men denna gång bjöds det på en del oväntade inslag så som några välrepade dansnummer. På spexets premiär (och antagligen alla andra föreställningar också) fick acapellan så många omstarter att båda händernas alla fingrar inte räckte till för att räkna dem alla. Jag är inte alls förtjust i acapella och hade tröttnat redan efter första omstarten och blev i det närmaste sur när de bara fortsatte och fortsatte. Jag kan i ärlighetens namn inte ens minnas när den sjöngs, vad den handlade om, hurdan den omgärdande situationen var, vem som sjöng – för mig var den meningslös. Efter att ha klagat på detta har jag fått förstå att det finns många acapellaälskare där ute som ser acapellan som spexets höjdpunkt – ni kanske kommer bli nöjda med årets prestation, vad vet jag.
Den för mig irriterande acapellaupplevelsen vägdes däremot upp av allt skratt som fick mig att gråta och ond käk- och magvärk. De roliga omstarterna och skådespelarnas fina överslätningar för sina små misstag var värda hela föreställningsbesöket. Det är beundransvärt att kunna vända ett snedsteg till något publiken direkt uppskattar och helst inte skulle vilja låta utelämna från föreställningen. Det är ren talang och är sådant man vill betala för.
Jag upplever ofta själva handlingen i spexen som något irrelevant – det är replikformuleringarna, kostymerna, de underfundiga situationerna som gör spexet till det fenomen man har kommit att älska genom tiderna, inte den historiska framställningen som sådan. Är man ute efter att bli intellektuellt stimulerad och bredda sin allmänna bildning får man göra något annat, kårspexet ska man se för att ha kul och det har man. Skådespelarna har slipat länge på sina framträdanden och är jätteduktiga och roliga. Man imponeras lätt när man stundvis påminns om att det är ju faktiskt KTH-studenter och inte utbildade musikalartister som står på scen. Shangri-La kan vända en tråkig dag till den bästa på länge eller vara det perfekta sättet att uppleva den studentikosa kulturen på avstånd. Se den om du har tid och pengar, biljetten kostar 170 kronor om du är student.