Spacy dreams

Att få jobba med rymden är en dröm för många, en dröm som kan verka avlägsen och svår att uppfylla. De som är med i projektgruppen RAIN är dock mitt uppe i att få uppfylla sin rymddröm. I mars nästa år kommer de att skicka upp ett experiment i rymden. Då har de 16 medlemmarna arbetet med projektet i 18 månader, stött på både motgång och framgång och bland annat fått besöka European Space Agency.

När jag ska träffa medlemmarna i RAIN har jag fått informationen om att det är ont om tid – nästa vecka vankas det för uppskjutning av raketen som deras projekt ska följa med. Det visar sig att jag har fel, uppskjutningen sker inte förrän i mars nästa år, men det betyder inte att det är för tidigt för att genomföra simuleringar.

Hela teamet består av 16 studenter från tio olika nationaliteter och olika program på KTH samt doktorander från Meteorologiska Institutionen vid Stockholms Universitet. De är i sin tur uppdelade i delteam inom mekanik, elektroteknik och forskning. När det är dags för uppskjutning i mars kommer de flesta vara på plats i Kiruna och har då jobbat med RAIN dagligen i 18 månader. Tillsammans har de spenderat många timmar åt att bygga, programmera och även resa med sitt projekt. De har besökt olika rymdinstitutioner i Europa, bland annat ESA – European Space Agency, för att göra löpande kontroller och få stöd av tekniska experter. Allt måste vara komplett och fungerande vid uppskjutet.

Jag får följa med projektledaren, Will Reid ner i en källare där stora delar av teamet är samlade. De i det mekaniska teamet står böjda över en kapsel innehållande de två sonderna, och de har verktygen i högsta hugg. Det är skruvar som ska spännas åt och radioantenner som måste sitta på rätt plats innan det stundande testet. I ett annat rum sitter några studenter ur det elektrotekniska teamet framför en dator och förbereder systemen för den simulerade uppskjutningen.

Vi spolar tillbaka bandet till september förra året. Då hade Will precis anlänt som utbytesstudent till Sverige och hans plan var att stanna i ett halvår. När han började med RAIN förlängde han dock sin vistelse med ett år, och han kommer inte att återvända till Australien förrän i mars 2012, efter uppskjutningen. Tillsammans med många av de andra i teamet delar han drömmen om att få jobba med rymden sedan barnsben.

- Mitt drömjobb är att bli en astronaut, jag har alltid velat resa ut i rymden och uppleva någonting helt annat sedan jag besökte NASA:s Kennedy Space Center i Florida som 10-åring. Sedan dess har jag alltid velat engagera mig i sådant som berör rymden. Därför var deltagandet i RAIN och REXUS/BEXUS-programmet ett tillfälle som jag inte kunde gå miste om. Min medverkan i projektet har bekräftat mina ambitioner att arbeta med sådant som är relaterat till rymden.

Will studerar mekatronik och datorteknik och åkte till Sverige för att han hört talas om att KTH kan erbjuda bra kurser inom robotik. Hans förväntningar på utbytesstudierna har bekräftats:

- KTH har verkligen hjälpt mig att inse hur jag ska uppnå mina drömmar genom att introducera mig till kontakter inom både rymdindustrin och den akademiska världen. Jag har också lärt vad som erbjuds inom rymdteknik i industrin och kunnat skapa mig en tydligare bild av hur jag ska kunna uppnå mina drömmar.

En stor del av studenterna i det elektrotekniska teamet studerar just Elektroteknik på KTH och har gjort RAIN som sina kandidatexamensarbeten i årskurs tre. Alla deras arbeten gick under kategorin »Contex E; The Sounding Rocket Experiment«. Studenterna Patrick Magnussons och Daniel Brodéns arbete heter »E4: Data Acquisition and Communication Systems for Sounding Rocket Experiment« och handlar om sensorerna i mätsonderna som används för att se hur sonderna presterar och mäter till exempel spinnhastigheten och temperaturen, samt den del av programvaran som styr sonden under fallet. Patrick berättar om vad projektet har givit honom:

- Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att jobba inom rymdindustrin efter alla häftiga saker jag sett, allt ifrån de riktigt stora och häftiga testcentra som jag fått se till vilka utmaningar man möter när man designar något som ska klara att kunna skjutas ut i rymden.

Tillbaka i källaren är det tio minuter kvar till uppskjutning, och alla står fokuserade kring en uppmonterad anordning som inte kommer att skjuta upp kapseln i luften, men som kan ta emot de två sonderna som kommer att slungas ut i hög hastighet. Will har hela tiden blicken på tidtagaruret och checkar av med de som sitter bakom systemet att allt är som det ska – alltså precis på samma sätt som det kommer att gå till vid uppskjutningen i mars. Den här gången får de dock använda sig av en mobiltelefon för att få vajern som får sonderna att skjutas ut ur kapseln att avfyras. När detta har skett, helt enligt planen, är det bråttom upp på taket med sonderna. Man måste kontrollera att även fallskärmarna och GPS:en, som sonderna är utrustade med, fungerar. Just idag åkte inte locket på en av sonderna av när det skulle. Strax innan GPS:erna ska sättas på ställer Patrick frågan:

- Satte jag på antennerna förut? Alla utbyter oroliga blickar med varandra men kommer överens om att, jo, antennerna är påslagna. Patrick andas ut.
- Vid det riktiga uppskjutet kommer jag verkligen att ställa mig den frågan.

Efter tio minuter på taket visar det sig att en av GPS:erna inte heller fungerar. Ändå är de i det elektrotekniska teamet föga oroliga över att problemet inte ska vara löst till i mars. Projektledaren Will är också nöjd med projektet och förväntansfull till uppskjutet.

- Hittills har RAIN gått exceptionellt bra. Som med alla projekt finns det några problem här och där, men vi kommer att vara redo att leverera vårt experiment och se den flyga i mars. Hela RAIN-teamet har arbetat oerhört hårt för att komma till denna punkt. Det har varit ett nöje att arbeta med en så talangfull grupp av människor.

FAKTA
RAIN står för ”Rocket deployed Atmospheric probes conducting Independent measurements in Northern Sweden”. RAIN-experimentet är ett sondraketexperiment som utvecklas vid Avdelningen för Rymd-och plasmafysik (SPP) vid Skolan för elektro-och systemteknik och Meteorologiska institutet vid Stockholms universitet (MISU). RAIN Experimentet kommer att skjutas upp från Esrange Space Centre i Kiruna i mars 2012 som en del av REXUS 11/12.

Projektet går ut på att på cirka 57 kilometers höjd skjuta ut två Free Falling Units (FFU), mätsonder, från raketen. De kommer nå en maxhöjd på ca 80 kilometer och sedan falla fritt genom atmosfären. Under fallet kommer olika provtagningsytor exponeras kortare stunder på undersidan av sonderna med hjälp av en roterande platta. På så vis samlas separata prover in vid olika höjder, vilket kommer att ge en profil på aerosolpartiklar vertikalt genom atmosfären. För att kunna kartlägga när proverna exponeras kommer GPS-data samlas in under fallet, och ur detta fås hastighet och position. Sonderna kommer veckla ut en fallskärm vid ca sex kilometers höjd, landa och återfinnas av en helikopter med hjälp av GPS. Analyserna av proverna kommer utföras av doktorander på Meteorologiska Institutionen vid Stockholms Universitet, som förhoppningsvis kommer kunna använda sig av resultatet i sin forskning. Aerosolpartiklar tros på olika sätt påverka både vår hälsa, klimat och miljö.

REXUS/BEXUS-programmet låter studenter från universitet och högskolor runt om i Europa att utföra vetenskapliga och tekniska experiment på raketer och ballonger. Varje år uppskjuts två raketer och två ballonger, som vardera bär upp till 6 experiment konstruerade och byggda av olika studentteam.
REXUS experiment lanseras på en raket som drivs av en motor med 290 kg bränsle. Den kan ta 40 kg med elevexperiment till en höjd av ca 100 km. Fordonet har en längd av ca 5,6 m och en kroppsdiameter på 35,6 cm.

BEXUS-experimentet lyfts med en ballong med en volym på 12 000 m³ till en maximal höjd på 35 km, beroende på den totala experimentvikten (40-100 kg). Flygningen varar 2-5 timmar.