OL gör BCG

Det infinner sig en lite underlig ”secret society”-stämning när jag och min kära fotograf närmar oss porten till Boston Consulting Group på Skeppsbron. Bara en sådan sak som att gatan heter Skeppsbron ökar mystiken något. En gata som har ett namn som en bro. Konstigt. Porten är väldigt anonym och skylten som säger att det är BCG vi besöker, sitter väldigt diskret bakom en pelare. Vi funderar på om vi egentligen har kommit till Illuminati eller någon annan hemlig sammanslutning och om BCG bara är en pseudonym, men vi fattar mod och ringer på i alla fall.

Dörren öppnas högst oväntat inåt med ett handlag som gör att vi tror att någon öppnat dörren för oss manuellt. Till vår besvikelse är det dock bara en vältrimmad dörröppnare som bereder vägen in till vad som skulle kunnat vara en gympasal hemma hos någon intrikat härskare på 1700-talet. Det kanske det var förr, men nu är det lobbyn till Boston Consulting Groups Stockholmskontor inrett med stora sittpuffar, exklusiva golvlampor, bar och en provisorisk mötesrumsbarack med det coola namnet; Iskuben.

Vi guidas runt i den stora byggnaden av Tomas Hansson, tidigare datateknikstudent på KTH som nu varit mindre än ett år på BCG. Förutom Tomas träffar vi ytterligare tre före detta KTH-studenter (som alla gått direkt från skolan till BCG). Det är Lydia Lilja, från Bioteknik, Maria Nidefelt som läste Industriell Ekonomi samt Victor Corzo, tidigare Teknisk Fysik. De har varit på BCG ett, tre respektive fyra år och tillsammans utstrålar denna kvartett mer energi än en mindre kärnkraftsolycka. Det är fyra ytterst drivna unga vuxna som glatt berättar allt om vad det egentligen innebär att vara managementkonsult.

Vad gör en managementkonsult egentligen? »Det kan handla om alla möjliga olika sorters frågor som management på företag ställs inför, t.ex. strategiplaner för 10 år framåt eller att optimera en fabrik för att förbättra resultatet till nästa kvartal« är det första svaret vi får. Uppdragen har väldigt varierad karaktär men gemensamt är att de handlar om att hjälpa företag med olika ledningsfrågor. »Man arbetar med företagen, inte för dem« sammanfattas relationen man har med företagen. Utgångspunkten för vår konsultkvartett är kontoret i Stockholm varifrån de arbetar i team och regelbundet gör avstämningar med sina kunder. Det är dock vanligt att uppdragen måste göras ute i världen, så kallade »on-locations« om man ska slänga sig med fack-språk. Vilket man såklart ska. Till världen räknas för övrigt bland annat Polen, Island, USA och Finland. Inom ett team jobbar man tätt vilket gör att man lär känna varandra väldigt väl.

På BCG är större delen av de anställda unga och det märks att det är en ung arbetsplats. Victor säger ”jag vet inte vad medelåldern är, men det här är en ungdomsgård”. Även om vi funderar på hur han skulle definiera en ungdomsgård (här finns knappast några hormonstinna, finniga tonåringar) kan vi bara hålla med om att medelåldern verkar vara drygt halva den på ett godtyckligt landstingskontor. Lydia säger ”det är skönt, man kan ha kul med de flesta, eller alla”. Hon ger oss en bild av BCG som en väldigt avslappnad arbetsplats. Huruvida hon faktiskt har kul med de flesta, eller alla, låter vi vara osagt.

På Stockholmskontoret sitter 80 konsulter. Av dessa kommer 40 % från Handels och 50 % är ingenjörer. Av ingenjörerna kommer drygt 40 % från KTH. De övriga 10 % fylls ut av bl.a. läkare. Tomas säger världsvant att det är praktiskt att sitta bredvid en läkare. ”Det är sjukt bra att ha, vi diskuterar löparknän och skavsår”. Förutom att läkare kan fungera som »kropp och knopp« i KP gjorde när man var liten, är slutsatsen att alla på BCG är välutbildade. Gruppen säger att arbetet faktiskt är rätt likt att plugga, man jobbar intensivt och i grupp. De påpekar dock att »den stora skillnaden är att man googlar i skolan medan man här har ett researchteam«. Det verkar onekligen praktiskt och är absolut något som vi tycker borde erbjudas även på KTH.

Speciellt med yrket är att man får ta del av många olika branscher, vissa som man knappt hört talas om innan. Det handlar om ett yrke där man måste ha en form av kunskap som är som direkt hämtad från Transformers. Ena dagen ska man agera långtradare och andra en cabriolet (eller i alla fall jobba med så pass olika saker). Just variationen är en av de största tjusningarna med arbetet enligt gänget. Att växla mellan helt olika branscher, i vilka man själv är purfärsk, ger en chansen att få en egen bild av ämnet. Alla i gruppen för ett specifikt uppdrag sitter i samma båt och efter några veckor är man bäst på sin specifika frågeställning. ”Bara man är nyfiken och intresserad kommer man långt” säger Tomas. Det märks på gänget att alla är väldigt engagerade och tycker att nya utmaningar är det bästa som finns. ”Oavsett vilken bakgrund du har så blir du generalist när du kommer hit” sammanfattar en i gruppen vist. Det handlar tydligen om att lära sig en massa. »Första halvåret gör det nästan ont i fogarna« säger Lydia. Det verkar ju kanske lite onödigt att det ska göra ont, men vi får hålla med om att när man gått på högskolan i fem år vore det ju dumt att dra ner på takten.

Det cirkulerar ju en del fördomar kring stora managementkonsultföretag såsom BCG på KTH. »Det är hierarkiskt, toppstyrt, stumt, stelt, ”bara” proffsigt« uttrycker en av våra klasskompisar. Det är verkligen inte känslan vi får när vi träffar detta helyllegäng med före detta KTH-studenter. Visserligen är vi där på journalistuppdrag och sanningen kan lätt förvrängas men faktum är att de verkligen genuint verkar trivas. Vi får dessutom höra att alla på kontoret följer med på konferensresorna – från receptionister till delägare – allt för att stärka företagsandan.

Efter ett tag kommer det dessutom fram att det pågår mycket kul på kontoret, ibland t.o.m. bus. Det är fredagsöl i lobbyn varje vecka (varför i fridens namn var vi där på en tisdag?) och varje måndag börjar veckan med en traditionsenlig frukost. Förutom detta anordnas mängder av utbildningar, både på svensk, nordisk och internationell nivå, och BCG Championships hålls i såväl volleyboll som fotboll. Turneringarna verkar tas på blodigaste allvar och de säger (lite skämtsamt, tror vi) att de är väldigt intresserade av studenter som spelar i allsvenskan. Allt som allt verkar det råda en allmänt avslappnad företagskultur. »Det är uttalat att man ska ha kul när man arbetar« och det verkar ju onekligen fördelaktigt att ha lite roligt då och då. Vi får dock något motsägande vibbar när vi går på rundtur med Tomas och han visar att ”Det här var ett kuddrum förut”. De har alltså, kära läsare, tagit bort kuddrummet på kontoret trots att det är uttalat att man ska ha kul när man arbetar. Hm, utan kuddrum kan man tydligen också ha kul, även om det övergår vårt förstånd.

Så, består vår känsla av ett ”secret society” då? Jodå, förutom att man i hissen kan välja våning 5,5 (Harry Potter – meet your match) är uppdragen ofta hemliga. Maria konstaterar lite frustrerat att man inte får berätta för sina vänner vilka projekt man jobbar med, vilket får vännerna att tro att man »är lite som James Bond ute på hemligt uppdrag«. Vi går hem från Boston Consulting Group med tanken hängande; att man kan få vara lika hemlig som James Bond, samtidigt som man ska ha kul på jobbet och lär sig en massa om olika branscher. Fast vänta, det är ju precis som Bond!