”Ty det står inte klart att det överhuvudtaget pågår en global uppvärmning. Faktum är att ingen forskare med respekt för definitionen av vetenskaplig verksamhet och teori kan hävda något sådant.”
Allt fler människor rapporteras vara skeptiska till huruvida det pågår en global uppvärmning – och om så, huruvida människan bär ansvaret för denna. Detta är en klar trend i många länder, däribland Sverige, där debatten kring den påstådda globala uppvärmningen – åtminstone på internet – blir allt häftigare. Kanske är detta inget mer än en naturlig reaktion till en av de kallaste vintrarna i mannaminne, men troligare är att svensken snappat upp ett och annat i den allt livligare debatten som idag förs och som grundar sig i den växande insikten i hur FN:s klimatpanel IPCC och mycket av tidigare klimatforskning inte bygger på vetenskap – utan politik.
Det måste anses som uppseendeväckande att utgångspunkterna redan från första början i klimatfrågan inte har varit att försöka finna de smarta, enkla lösningarna. Perspektivet har istället varit raka motsatsen: att verka för att finna stöd åt de Stora Samhällsomvälvande Lösningarna – annars kan det kvitta. Att Rajendra Kumar Pachauri, chef över IPCC, deklarerat att “[T]oday we have reached the point where consumption and people’s desire to consume has grown out of proportion… the reality is that our lifestyles are unsustainable.” är illustrativt för hur frågeställningen omdanats till ett politiskt slagträ.
Dessbättre har allt fler människor börjat värja sig mot den ensidiga, dogmatiska propagandan vi alltför länge blivit tvångsmatade med. Inte minst har kritik i allt högre tongångar börjat riktas mot just IPCC efter ”Climate Gate”-skandalen och de efterföljande upptäckterna att många av tidigare publicerade (alarmistiska) forskningsresultat avslöjats varit direkt felaktiga, manipulerade eller rentav fabricerade för att kunna väcka största möjliga bestörtning bland allmänheten. Många är de forskare som nu i ett annat debattklimat – om uttrycket tillåts – vågar ta bladet från munnen och presentera en mer nyanserad bild av frågan. Detta är en klar kontrast mot den tidigare diskussionen där allt från ökad självmordsstatistik i Italien till bakgrunden till ”Black Hawk Down”-incidenten i Somalia 1993 bundits till just den globala uppvärmningen. Det finns med andra ord goda förhoppningar att vi äntligen kan få bevittna en kritisk debatt som kan söka svaren på de verkligt viktiga frågorna – som förblivit obesvarade.
Ty det står inte klart att det överhuvudtaget pågår en global uppvärmning. Faktum är att ingen forskare med respekt för definitionen av vetenskaplig verksamhet och teori kan hävda något sådant. Vi vet helt enkelt för lite om hur vårt klimat fungerar. Klimatforskning visar i mångt och mycket stora likheter med nationalekonomin: väldigt bra på att förklara varför något har hänt, men väldigt dålig på att förutse vad som ska hända (som alla som någonsin försökt planera helgen efter SMHI bistert känner till). Det enda vi faktiskt kan säga med säkerhet är att jordens klimat genom tiderna varit allt annat än stabilt och att den enda konstanta variabeln tycks vara just föränderlighet. Under de två miljoner år då människan gick från apa till dagens homo sapiens hann jorden genomlida hela sextio istider; under de hundratjugotusen år vi levt som moderna människor har vi hunnit uppleva inte mindre än tjugo plötsliga globala uppvärmningar där medeltemperaturen i vissa fall stigit hela 8 grader under en tjugoårig tidsperiod. Utöver detta saknar vi tillräckligt precisa data för att kunna göra vettiga förutsägelser; det är för många okända variabler med i leken. Det faktum att jordens medeltemperatur inte har ökat de senaste 10 åren (de allra senaste åren har den t.o.m. minskat) säger en hel del om vår okunskap.
Men om vi nu låter oss förbise denna punkt och helt sonika antar att det existerar klara bevis för att vi har en global uppvärmning att handskas med: går det att härleda denna till människan? Det talas mycket om att människans utsläpp av koldioxid skulle ligga bakom en förestående klimatkatastrof. Men det mänskliga bidraget till halten av koldioxid är bara två procent. Och av alla växthusgaser är det vattenånga som är den stora ”boven i dramat”, hela 95 % mot koldioxidens bidrag om ca 1-2 %. Trots vår dominans på jorden är vårt bidrag till klimatets förändringar perifert.
Men om vi nu antar att det faktiskt äger rum en global uppvärmning och att det obestridligt är mänskliga aktiviteter som ligger bakom denna utveckling – bör vi ens oroa oss? Inte heller här är svaret entydigt. Ett varmare klimat skulle faktiskt vara fördelaktigt för en rad platser på jorden. En ökning av temperaturerna leder främst till kortare och mildare vintrar, vilket skulle förlänga odlingssäsongerna på en rad platser. Betraktar man människans historia ur ett klimatperspektiv visar data att den mänskliga populationen växt snabbast under tider av varmare klimat. Kyla dödar långt mer än värme. Fördelarna med en varmare jord är långt fler än vad vi blivit programmerade till att tro.
Låt oss nu ta det djärva steget att anta att en global uppvärmning äger rum, att människan ligger bakom denna samt att konsekvenserna kommer vara lika hemska som Aftonbladets löpsedlar vill påvisa: bör vi agera? Inte heller denna fråga är enkel att besvara. Faktum är att man på goda moraliska grunder kan hävda att vi, för att lyfta den miljard människor som idag lever i extrem fattigdom ur denna, inte har något annat val än att fortsätta elda på våra ekonomier och skapa mer välstånd hänsyn till vare sig miljö eller klimat.
Konsekvenserna skulle då, med ovanstående antaganden, bli gigantiska klimateffekter som drabbar jorden om ca femtio till hundra år (inte ens Al Gore vill flytta fram problemen tidigare än så). Det är ofta här det alarmistiska lägret begår ett av historiens klassiska misstag: man antar att vi kommer bemöta framtidens problem med dagens verktyg. Om vi antar att världsekonomins tillväxt kommer ligga kring blygsamma två procent årligen – detta är ett mycket försiktigt antagande då världens ekonomi växt 50 % snabbare de senaste 15 åren – kommer världs-BNP år 2110 vara 19 gånger större än dagens. 19 gånger! En ynka 2-procentig tillväxt innebär att vi har resurser till förfogande som motsvarar 19 stycken jordar á 2010. Att vi i framtiden skulle stå nödfallna inför hypotetiska klimatförändringar är med andra ord inget annat än en ren myt. Och inte ens Al Gore tror att dessa konsekvensers kostnader uppgår till 19 gånger världs-BNP idag.
Vi kan således konkludera att frågan huruvida det pågår en global uppvärmning, om i så fall människan bör ligga till svars för denna, om vi i så fall bör bekymra oss eller om vi ens bör bry oss om att vidta åtgärder är långt ifrån avgjord. Det är glädjande att se hur debatten förs betydligt öppnare, rikare och mer saklig idag än för bara ett halvår sedan. Den går kanske ännu inte att finna i de klassiska medierna, inte heller på kvällspressens löpsedlar där hypotetiska tragedier säljer bättre än logiska, rationella resonemang, men likväl finns den där. Man kan bara hoppas att fler människor törs kritisera och utmana de tröttsamma domedagsscenarion som florerar. För med lite tur klimatfrågan snart läggas på samma samhälleliga skräphög som fågelinfluensalarmet, svininfluensapaniken och alla andra pseudokriser som enbart ägt rum i människors hjärnor och tv-soffor. Det är i så fall sannerligen på tiden.
Erik Wetter
(reds anm: på förekommen anledning vill vi påpeka att skribenten av denna artikel är en fd KTH-student och som ej bör förväxlas med forskaren Erik Wetter vid Handelshögskolan)