Jag vill också vara rolig naken

”Nu måste jag svara på frågor om politik och feminism, medan männen kan gå runt och bara vara roliga” sa Nour El-Refai i en intervju med DN efter att hon hade delat med sig av en anekdot från sin barndom där det var roligt när killarna i gänget öppnade dörren med snoppen hängande utanför gylfen, men obehagligt när hon gjorde dito med tröjan uppdragen. ”Varför är det så tabu med nakna tjejer?” undrar Sara Eriksson, chefredaktör 08/09, och minns det omdebatterade omslaget av Osqledaren för två år sedan.

Under årets Squvalpfest uppträdde två strippor. Manliga, kanske jag borde tillägga, då det vanliga är att rör sig om kvinnor. Det var kul. Hundratals fulla byggare kollade på och skrattade, klappade händer och busvisslade när de två stripporna lät två tjejer komma upp på scen och äta bananer som de höll i höfthöjd framför stringen.

Osqledaren nr 3, 06/07För drygt två år sedan satte dåvarande chefredaktören för Osqledaren, Dunja Vujovic, en tjej på framsidan av sitt tredje nummer, endast iförd ett par hängslen som knappt täckte bröstvårtorna. Hon ville illustrera sin ganska kritiska granskning av kåren och temat för numret var just ”Den nakna sanningen”.

Det var däremot inte kul. SvD tyckte i en artikel att det var ”onödigt och pinsamt”, Osqledarens inkorg blev snabbt överfull av mail från teknologer som var förtvivlade och/eller förbannade över vad de hade fått hem i brevlådan och några personer ringde upp redaktionen och grät.

När jag började som chefredaktör för Osqledaren hade jag relativt långt gångna planer på att jag någon gång under året skulle ta av mig naken på ledarplats. Min enda poäng skulle vara att bevisa att tjejer inte kan vara roliga nakna. Att det tas för givet att en tjej som tar av sig kläderna vill ha uppskattning för sitt utseende, och att hon följaktligen betraktas antingen som sexig (vilket är stötande) eller oattraktiv (ännu mer stötande).

När Nour El-Refai intervjuades i DN På stan i början av april beskrev hon fenomenet såhär: ”[…] När jag ringde på hemma hos mina killkompisar kunde de öppna dörren med snoppen hängande utanför byxorna. Jag tyckte det var asball, så någon gång öppnade jag dörren med brösten utanför tröjan. Jag tyckte att det var skitkul, men killarna tyckte bara att det var jätteobehagligt. Det var samma sak när jag flyttade till Stockholm och skulle skämta som de manliga komikerna. Då sprängde jag också en gräns, trots att det inte var mitt syfte. Nu måste jag svara på frågor om politik och feminism, medan männen kan gå runt och bara vara roliga.”

Jag vet att inte heller jag är helt fri från dessa värderingar av hur kvinnor och män ska vara. Och jag inser att det kan vara ett problem för killar också. Jag har också flinat åt gamla pojkvänner som strippat för mig, trots att deras mål nog knappast var att få mig att skratta. Jag hade också mina tvivel om den där framsidan. Men problemet är inte att den pryddes av en naken tjej. Problemet är att alla – utan eftertanke – uppfattade henne som ett sexobjekt med silikonpattar. Inget mer.

Problemet är att om det hade varit avklädda tjejer på den där scenen i Alvik som bjöd upp killar att äta ostron i fitthöjd hade byggarna inte tyckt att det var lika roligt. Problemet är att en kille på omslaget till Osqledaren aldrig hade blivit anmäld till jämställdhetsombudsmannen, hur naken och het han än hade varit.

Och för mig innebär det att jag aldrig skulle kunna vara rolig och naken på ledarplats hur mycket ballongdans jag än dansade på bilden.


  • Thomas Eckered

    När Osqledaren år 1964 hade ett helt naket mittuppslag, utvikning på tre sidor dessutom, kom inga reaktioner alls, till Redaktionens stora besvikelse.
    Hälsningar!
    Thomas Eckered
    F.d Superredaktör

  • j

    Så underbar artikel!