För dig som inte vill döda

Nu finns mjukvarulicensen HPL för att bevaka dina intressen


Vem bevakar dina intressen när din produkt plötsligt finns tillgänglig för alla att använda hur som helst? Oavsett vad avsikten ursprungligen var med dynamiten, kärntekniken och senapsgasen, har dessa kommit att användas på skadliga sätt. Ingenjören har ett etiskt ansvar som är upp till var och en att axla, menar Anders Sundman. Han har nu utvecklat licensen Harm-Less Permissive License för att kunna skydda mjukvara från felaktig tillämpning.

En värmekamera kan användas för att hitta värmeläckor, men också för att lokalisera och rikta skjutvapen mot människor. Ett flygplan kan utvecklas för att transportera människor, men också för att kunna hitta och döda dem. Vissa datorprogram kanske var harmlösa fritidsprojekt innan någon kom på att automatisera och industrialisera djurslakt med hjälp av dem. Hjälpa, men å andra sidan stjälpa. Hur kan man som ingenjör försäkra sig om att det man konstruerar inte används till oetiska ändamål, direkt eller indirekt? Open source-applikationer är fria för vem som helst att använda i vilket syfte som helst; på gott och ont. Vilket ansvar har då programvarans författare? Detta är en fråga som Anders Sundman, utexaminerad dataingenjör från KTH, försökt väcka diskussion kring genom utvecklingen av licensen HPL – Harm-Less Permissive License.

Anders Sundman
Anders Sundman
Programvarulicensen HPL skapades ursprungligen av programmeraren Anders Sundman för att skydda de egna open source-projekten. Han var bekymrad över att hans egen mjukvara potentiellt kunde användas av andra för att utveckla tillämpningar som skadade människor och djur; någonting han själv inte vill medverka i. Det var därför han kom att formulera en licens som skulle kunna verka som ett skydd och som sedan blev HPL.

-Jag skrev en kodsnutt som gjorde Kalmanfiltrering av Newtonsk rörelse, den kan användas för att följa stelkroppars position över tiden. Förutom för mina fredliga syften är programkoden perfekt för en målsökande missil eller andra militära syften. Det känns inte OK. Dessutom används liknande programvara av en rovgirig fiskeindustri för att med hjälp av radar och satellitnavigering kartlägga hur fiskstim rör sig i världshaven – det är ju inte de små hantverksfiskarna som står för utfiskningen precis. Jag är vegetarian och väljer att inte äta kött eftersom jag tycker om djur (pun intended), men argumenten mot köttindustrin är många – bland annat innebär den en ekologisk katastrof.

Sundman arbetar till vardags som programmerare på OptoNova AB sedan han tog examen från KTH 2005. Han använder open source-applikationer både professionellt och privat och säger att open source-mjukvara i dagsläget är en helt nödvändig komponent i den moderna företagsmodellen – utan den kan man i allmänhet inte driva en lönsam och effektiv verksamhet. Open source-program utvecklas i regel av privata entusiaster och läggs sedan upp på internet, tillgänglig för alla i alla tänkbara syften. Mjukvara med öppen källkod kan som bekant modifieras och alltså praktiskt taget omarbetas i det oändliga. Sundman menar att principen bakom öppen källkod är god i det stora hela, men att det ligger en fara för den samvetsgranna programmeraren i att låta licensera sin mjukvara helt utan förbehåll.

-Det är intressant att diskutera vad ingenjören har för personligt ansvar för det han eller hon bygger, det pratas sällan om det. Det är, om inte annat, viktigt för det egna samvetets skull att reda ut vad man själv tycker är OK att göra och vad man inte kan gå med på. Jag har pratat med min chef om att utifall något som jag inte tycker känns OK skulle komma på tal att utvecklas på jobbet så vill inte jag vara med.

Än så länge är HPL i en startfas och fått en måttlig spridning. Sundman uppger att några djurrättsorganisationer och liknande har hört av sig och berättat att de licenserar sin mjukvara med HPL. Den används än så länge mest i syfte att markera en ståndpunkt och är ett verktyg att understryka djurrättsliga principer med, men Sundman hoppas att fler programmerare ska bli medvetna om att bevaka sina intressen och kanske börja använda HPL i samma veva.
-Vissa företag skulle kunna vinna goodwill genom att använda HPL och det skulle de kunna göra i princip gratis, det vill säga utan att investera mer arbete i produkten. Det finns mängder av produkter som ändå inte kan eller ska användas för att skada någon med, så som MP3-spelare exempelvis, och dessa skulle utan vidare kunna licenseras med HPL.

Det finns dock vissa problem med HPL och Sundman framhåller dess inkompatibilitet med GPL som det svåraste. GPL är en vida utbredd licens som använts flitigt i drygt två decennier och är i och med det väl inarbetad i open source-kretsar. Dessutom uppfyller HPL inte Free Software Foundations (FSF) definition på fri mjukvara genom att inte låta mjukvaran användas i vilket syfte som helst och inte heller Open Source Initiatives definition av open-source mjukvara genom att inte uppfylla kravet ”No Discrimination Against Fields of Endeavor”. Efter att djurrättsorganisationen PETA officiellt deklarerat sitt stöd för licensen, har HPL kommit att diskuterats flitigt på nyhetssidan slashdot.org.

-Diskussionen har mestadels varit bra och konstruktiv. De negativa röster som hörs är mest i stil med ”nej, vilken dum idé det här är” och bidrar inte med några särskilt djupa observationer.

Anders Sundman har också tagit fram ett alternativ till HPL som han har valt att kalla ”wHPL” – weak Harm-Less Permissive License. Där har de stycken som behandlar djuretiska frågor tagits bort och kvar finns det som behandlar människor.

-Det finns en etisk gråskala – somliga kanske inte bryr sig om djur men om människor. Därför är wHPL ett nödvändigt alternativ. Jag har pratat med ett hundratal personer som säger att de inte vill arbeta med krigsmateriel och heller inte bidra till den industrin genom open source-samhället. wHPL fyller ett behov som länge saknats. Det är dumt att mista hela stycket, så att säga, och det finns en bredare acceptans för wHPL än HPL.

Ingenjörens etiska ansvar ligger på personnivå, konstaterar Anders Sundman. Han ser att KTH skulle kunna bidra till diskussionen, men att det framförallt vilar på den enskilde individen.

-Jag vill uppmana alla ingenjörer att fundera på vad de själva tycker är OK att göra och vad som inte är det. Fundera över vad Du gör och tänk efter vad det får för konsekvenser och om du kan stå för dem.

__________________________________

PETA, People for the Ethical Treatment of Animals, har också skrivit om HPL här