I detta nummer av Osqledaren har man kunnat läsa om KTH:s visionsdokument Vision 2027 – ett mycket inspirerande och ”excellent” projekt som jag verkligen uppskattar! Det är väldigt spännande och samtidigt lite kaxigt att beskriva sin identitet och verksamhet om 15 år, speciellt i en värld av ständig förändring. Bara det faktum att KTH kan ha bytt ut sin ledning både två och tre gånger fram till dess visar på vilka utmaningar som ett sådant visionsdokument går till mötes. Oavsett så är Vision 2027 ett spännande projekt som kommer göra KTH:s framtida utvecklingsplaner mer intressanta att ta del av – bra jobbat Peter!

Att införa någon typ av visionsdokument för THS har diskuterats länge av styrelse och ledningsgrupp och sedan Vision 2027 lanserades förra året har diskussionerna blivit mer påtagliga. Ett kraftfullt visionsdokument för kårens verksamhet hade kanske varit ett bra verktyg för framtida beslut och prioriteringar i en organisation med ständig förändring och nya ansikten. Men visst, det finns kanske nackdelar och faror med detsamma för en studentorganisation där verksamheten de facto formas av det engagemang som finns inom den.

Argument för att införa en sådan typ av styrdokument kan användas av både förespråkare och antagonister då det kan vara lika viktigt att vara liberal kring förändringar och byråkratiska processer som det är att vara slav bakom dem. Jag tror dock att ett visionsdokument i THS anda inte skulle verka för att strypa medlemmarnas möjligheter till att påverka framtida förändringar utan snarare stärka dem. Att sätta upp gemensamma mål att sträva mot skulle antagligen underlätta mycket för framtidens kårledningar. Trots allt är det största problemet THS står inför varje år att förstå hur man tänkte förr. Varför fungerar det si eller så och vad var tanken bakom de vägval som gjorts?

Fast vem vet, om vi skulle uppföra ett visionsdokument för THS inom en snar framtid – hur kan man då försäkra sig om att det följs om 5-10 år? Kanske skulle ett sådant dokument göra THS till en excellent studentkår eller så kommer det att ifrågasättas på liknande vis som vi idag ifrågasätter dåtidens prioriteringar… Den som lever (och fortfarande studerar på KTH) får se.