Solvindar, magnetism, dragningskraft, enorma hastigheter, ofattbar massa, och mitt i allt detta: Jorden. En liten planet mitt i det stora. Om Jorden kunde lägga sig på rygg en stjärnklar natt och titta upp mot rymden skulle den nog utbrista ”Jag känner mig så obetydlig!”. Kanske vrida på huvudet, armbåga i sidan på Merkurius bredvid och säga ”Det är så stort!”. Merkurius skulle mhma och säga, ”Det där är Karlavagnen va?”. ”Asså fatta att det är oändligt”, hörs Jupiter säga på avstånd. ”Säger de ja”, Venus röst låter högre. ”De?” frågar Jorden. Venus svarar ”De som dödade Pluto”.

Okej så jag blev lite sidetrackad, men hur kul vore det inte om planeterna kunde prata med varandra!? Kommunikationsförmåga eller ej, i alla fall så är Jorden konstant utsatt för diverse krafter och påverkas av dessa på olika sätt. Jordens rörelse och hastighet, ja till och med dess beståndsdelar, är direkt bestämda av rymden omkring den. Vi, invånarna på planeten Jorden, är ju en liten del av Jorden, som är en liten del av rymden och påverkas därmed av dem båda. Är alla med på den? Bra, då höll du precis med om att astrologi faktiskt fungerar. Grattis, gå och läs ett horoskop, pucko. Herregud!

Gravitationskraften håller planeterna runt solen.

En sommardag läste jag ett horoskop som sa att jag borde stanna inne annars skulle tre olyckor inträffa. Jag hånskrattade mig ut genom dörren, runt stegen mot väggen (varför ta onödiga risker?) och rakt på en spik. Sen var det inte lika kul. När läkaren dessutom råkade pricka fel tre gånger med stelkrampssprutan var det jag som blev misstänksam. På vägen hem hände sen det kanske värsta. Precis när vi åkte förbi sju överkörda kattungar insåg jag att min systerson hade ätit upp alla pez ur min ”stackars Matilda är på sjukhus-pez-docka”! Allihop! Där och då svor jag en helig ed att himlakroppen, ansvarig för dagens grymheter, skulle finnas och straffas. Väl hemma smidde jag samman mina fäders brustna klinga och … ja eller jag började googla. Detta är vad jag fann.

Först och främst är Jorden och alla övriga himlakroppar i konstant rörelse gentemot varandra. Detta gör att de olika krafternas påverkan på Jorden varierar med positionen av himlakropparna. Vid en särskild tidpunkt påverkas Jorden, och därmed också vi, på ett specifikt sätt. Och vid nästa tillfälle på ett annat. Gravitationskraften är en av dessa krafter. Om månen har makten att flytta havet två gånger om dagen så kan ni ju tänka er vad de här krafterna gör med oss. En annan kraft är magnetism. Jorden har sitt alldeles egna magnetiska fält som omger oss. Fältet påverkas hela tiden på olika sätt av solvindar. Stora mängder träffar Jorden i olika vinklar och gör att fältet alltid är i rörelse.

Fantasifull bild över jordens magnetfält.

Vi kan alltså konstatera att lilla Jorden är en del av stora Rymden. Stora Krafter påverkar lilla Jorden och dess små inneboende. Eftersom alla himlakroppar rör sig i förhållande till varandra kommer de Stora Krafterna att påverka på olika sätt vid olika tidpunkter. Beroende på Jordens position vid en särskild tidpunkt kommer himlakropparna att påverka oss olika. Nu har alltså astrologin halva inne kan man säga. Såhär långt är jag definitivt med. Frågan är bara om dessa krafter påverkar våra personligheter och göranden. Här någonstans har jag väl egentligen fastnat, men det finns en teori som är rätt skojig ändå.
Vi har alla varit foster och, som vi minns, är det rätt mörkt där inne där vi simmar runt medan kropp och hjärna byggs upp. Hjärnan byggs upp med hjälp av elektriska impulser. Arbetet med våra kroppar och hjärnor är alltså beroende av vattnets och elektroners rörelse. Gravitationskrafter från rymden påverkar vattnet, och magnetismen påverkar elektronerna. Foster som byggdes under samma tillfälle påverkades på samma sätt under byggnationen. Kanske har människobyggen från samma tidsperiod liknande drag. Det har man ju sett med riktiga byggen. Funkishus har till exempel alltid stört mig på precis samma sätt som Lejon. Sammanträffande?! Det tror jag inte.