Teleskop betyder fjärrseende på grekiska och det första byggdes redan 1608 av Hans Lippershey från Nederländerna. Uppfinningen kom att användas och förbättras av forskare som Galileo Galilei och Sir Isaac Newton bland andra, vars upptäckter ligger till grund för ämnesområdena astronomi och fysik.
Idag kan man införskaffa ett högkvalitativt amatörteleskop för föga 20 000 kr och studera himlakropparna i rymden bäst man vill. Skulle man inte ha en sådan summa till övers för att tillgodose sitt intresse för universum, så finns det billigare och socialare alternativ.
I Stockholms innerstad finns två observatorier som håller öppet för allmänheten, ett vid Odenplan, högst upp i Observatorielunden och ett ovanför biblioteket i Alba Nova. Ingen av dem används i professionellt syfte, då all astronomisk forskning sker utanför Europa, då det är för ljust att se ordentligt på grund av alla städer. Istället används de för utbildning och allmänna visningar, där vemsomhelst kan få se universums under. För 60 kr på Observatoriemuseet får man en astronomled visning av kupolen och en visning av museet. Där har de har en basutställning och andra besökande utställningar öppna för allmänheten. På Institutionen för astronomi har man visning av AlbaNova-teleskopet för 40 kr. För detta får man ett astronomiföredrag och en titt i teleskopet. Visningarna sker under vinterhalvåret och leds av en inspirerande astronom som visar, om vädret tillåter, ett astronomiskt objekt i himlavalvet.
Jag besökte Observatoriemuseet och dess kupol den 10 november i år. Dagen i ära var det stjärnklart och fullmåne. Man behöver inte boka plats. Varje halvtimme mellan 18:00 och 20:30 börjar en visning av kupolen och varje heltimme en av museet, men kom i tid om du vill slippa vänta för det kan vara mycket folk under visningskvällarna. Jag hade tur, bara tre till i gruppen, vilket gav mer tid för frågor och mindre trängsel i kupolen, som ligger tre-och-en-halv trappa upp och där det hundra år gamla, helt mekaniska teleskopet står under ett roterande tak. Taket roteras så att öppningen är riktat mot objektet man vill titta på och därefter ställs teleskopets ekvatoriella position och skärpa in. Behåll jackan på, för man står under bar himmel i kupolen.
Tidigare i våras besökte jag Observatoriemuseet för första gången. Vi fick då se jordens näst närmaste stjärna, Proxima Centuari, och månen. Båda var imponerande i sig, men himlen fortsatte att imponera. Denna andra gång jag fick titta i teleskopet kunde man se Jupiter klart och tydligt med dess karaktäristiska band och röda fläck, samt planetens fyra månar, även kallade Galileos månar då han observerade dem först.
Trodde fullmånen skulle ta mig med storm, men då dess ljus är så starkt krävs ett filter för att inte skada ögonen och som gör det svårt att få in skärpan, vilket förtar effekten något. Vår guide, astronomen Mikael Lindberg, berättar också att teleskopet gör sig bäst för planeter, inte stjärnor och månen. Modernare teleskop har bättre anpassning till dessa himlakroppars starka ljus, utan att tumma på fokuset.
De andra planeterna kan man också observera, Saturnus till exempel, men i år ligger den för nära solen, så nästa gång kanske. Fick tips om att kolla i Ny Teknik där det finns en notis om vilka planeter man kan se och var man ska titta.
Är ni ett större sällskap kan man boka privat visning på båda observatorierna, annars är det bara att droppa in enligt öppet-hus angivelserna på hemsidorna.
Dessvärre hann ett besök på Institutionen för astronomi som har sitt teleskop på Alba Nova. De har ett modernare teleskop än Observatoriemuseet, som använder en en-och-en-halv meter bred spegel, och inte en kikare. Institutionen är även ett forskningscentrum för astronomi och astrofysik, samt utbildning vid Stockholms Universitet.
