Svar på : ”klimathotet är en myt” publicerad i OL5 2009/2010

” Klimatfrågan har även visat sig vara en rättvisefråga för politiker, en fråga om fattiga och rika, tillgång till rent vatten och mat. ”

I förra numret av Osqledaren publicerades debattuppslaget ”Klimathotet är en myt”. Vi fann artikeln milt sagt provocerande då den konsekvent innehöll uppenbara fel. På Osqledarens hemsida välkomnas läsare att skriva ett svar som motbevisar artikelns innehåll. Vi anser att det inte behövs. Klimathotets existens är inte en åsikt, det är en vetenskaplig fråga som bäst besvaras och granskas av forskning och där finns idag tillräckligt med bevis. Vi vill istället peka på de möjligheter som klimathotet lett till. År 2050 är ett årtal som används i ett flertal scenario-analyser inom klimatforskningen.

Det är även det år som det är dags för många av dagens KTH-studenter att få första barnbarnet eller att gå i pension. Kanske ifrån ett företag som verkat inom klimatbranschen i 40 år. Vi är troligtvis 9 miljarder människor på jorden, samtidigt är oljeskafferiet sinande. Om vi lyckats halvera klimatutsläppen med 50 % sen år 1990 så är det 50 % sannolikhet att temperaturen inte har stigit med två grader. Hur två grader påverkar klimatet är svårt att säga, men vi har gått ut ur och in i istider med en variation på tre till fyra grader.

Klimathotet är en komplex fråga, men kopplar man den med traditionell riskhantering så är svaret tydligt. Riskerna är tillräckligt stora och sannolika för att människan bör bryta sitt fossila energiberoende.

Med klimathotet har forskare även illustrerat den komplexitet och det systemtänkande som miljöforskning kan innebära. Ju mer man gräver i klimatfrågan, desto fl er aspekter kommer fram. Det är inte bara vårt fossila beroende som är ohållbart utan vi behöver ändra riktning inom fl era miljöområden. Utnyttjande av sällsynta jordartsmetaller och spridning av konstgjorda kemikalier är några exempel. Klimatfrågan har även visat sig vara en rättvisefråga för politiker, en fråga om fattiga och rika, tillgång till rent vatten och mat. Det syntes framförallt på mötet i Köpenhamn.

Som teknikstudenter och civilingenjörer ser vi detta som en utmaning men framför allt en möjlighet att arbeta med nya produkter, infrastrukturslösningar och innovationer. På så sätt kan vi få samhället att gå mot ett fossilt oberoende samt mot ett helhetstänk inom produkt- och samhällsutvecklingen.

Det är en resa fylld av möjligheter som KTH-utbildningen på många sätt kan förbereda oss för. Klimathotet är inte en myt, det har blivit och är en möjlighet. Ett flertal länder arbetar idag med att anpassa sig inför klimatförändringar. Den samhällsekonomiska storleken på utmaningen jämförs ibland med den som mänskligheten ställdes inför i samband med världskrigen.

Låt oss därför se klimathotet som en möjlighet till att också skapa nya företag och häftig teknik. Om vi de senaste 50 åren har sett en stor teknisk utveckling, kommer de nästa 50 åren troligtvis innehålla en ekonomisk reformering. Ett ekonomiskt system som är anpassat efter utsläpp, naturresurser och mänskliga rättigheter diskuteras inte längre bara i forskningsvärlden, utan även bland politiker och näringsliv. Att Buthan valt att mäta GNH (Gross National Hapiness), istället för BNP, är ett exempel på en vilja att ändra riktning.

Därför faller det också naturligt att nya sektorer och jobb skapas, samtidigt som gamla branscher dör ut. Det behövs innovationer och teknisk omställning världen över. Klimathotet har visat riktningen inom teknik-, ekonomi- och samhällsutvecklingen.

SEEK

SEEK, Sustainable Engineering
Everywhere, a KTH student organisation,
är en kårförening på KTH som ordnar
möten, föreläsningar och driver projekt
för att lyfta fram hållbar utveckling.
www.seek.ths.kth.se