Det blev en hel del trams och klassisk stå-upp-komik när Kristoffer Appelquist skojade om krig den 10:e mars på Boulevardteatern. Trots titelns antydan om allvar, blev ämnet krig behandlat på ett opolitsikt och omoraliserande sätt och publiken hade kul. Osqledaren var där och gör nu ett försök att recensera 75 minuter skämt.

_____________________________________________

KRIG av och med Kristoffer Appelquist
3:e mars – 1:a april på Boulevardteratern

Ärligt talat handlar det inte så mycket om krig – ordet finns hela tiden stående i bakgrunden med Fem myror är fler än fyra elefanter-alfabetet (som Appelquist fått låna) och det omnämns flitigt, men skämten handlar nästan hela tiden om något annat. Appelquist inleder med att skoja om teaterstereotyper och fortsätter i vanlig ordning med att under några minuter skämta om dem som råkat ha turen att sitta på någon av de två främsta raderna. Och kul är det – jag skrattar gott åt alla miffon i publiken i min trygghet uppe på rad 6.

Bakom mig sitter någon som skrattar precis som Svampbob Fyrkant, helt otroligt. Det låter ungefär som en kulspruta brukar låta i Amerikanska krigsfilmer – så ironiskt med tanke på kvällens tema. Varför skrattar man så? tänker jag och missar nästa skämt, som återigen sätter igång kulsprutan.

Efter ett tag kommer dock krigstemat upp på riktigt och Appelquist berättar om sina upplevelser i Afghanistan och vill få publiken att förstå att där pågår ett krig. Uppenbarligen vill han inte moralisera över det så tungt, politiskt förankrade budskap han vill förmedla, så att det liksom försvinner i en känsla av att man inte riktigt vet vad han vill. Det är inte skämten som gör det, utan antagligen den blotta orsaken att komikern själv inte vill göra kvällen till en politisk debatt och alltså har undvikit att göra det så.

Hur skämtar man då om krig? Jo, man skämtar om tyskar – alla vet att det fungerar och det vet Appequist också. Blotta ordet Achtung är kul. Något annat som är kul är politikerimitationer, särskilt när skåningar pratar överdriven stockholmska i form av Reinfeldt (vilken tur att jag är en nobody i mörkret på rad 6 – vore jag tysk eller Reinfeldt, skulle jag överväga att inte se föreställningen).

Efter en övertygande demonstration av hur dumma kameler är, hade jag fått hicka och plötsligt var ingenting särskilt kul. Trots att kanske inte allt är roligt är KRIG allt som allt mycket skratt för pengarna. En biljett kostar bara 150 kronor, dvs motsvarande några koppar kaffe eller typ en månad WoW, det är det lätt värt att offra.